Strength

Det känns som jag står och trampar på samma ställe och tiden bara står still men samtidigt går tiden så fort att jag inte hinner med. Den senaste tiden har jag känt mig väldigt stressad. Stressad på ett sätt som jag inte riktigt har känt förut. Denna stress tar sådan energi ur en och jag vet ärligt talat inte själv vad jag vill. Det känns som jag växlar mellan två sidor. Ibland är jag så säker på vad jag vill men sedan kommer den där andra sidan fram när jag känner mig mer förvirrad och svag.

Jag kan med handen på hjärtat säga att detta året definitivt inte har varit mitt bästa. Jag har upplevt starkare känslor än vad jag någonsin gjort förut och vissa dagar har jag bara velat dra täcket över huvudet. Självklart suger det superhårt när man gråter istället för att skratta, och även om jag nästan längtar lite tills detta år är över och man mer eller mindre kan börja om på nytt så vet jag att detta år har givit mig något det också, även om det inte riktigt känns så i nuläget. Jag kommer växa som person något enormt och inom en snar framtid kommer detta bara få mig att bli starkare.

sotrue

blogstats trackingpixel

19 reaktion på “Strength

  1. Usch det där känner jag igen och går själv igenom… på mig funkar det dock att jag sätter mig själv på tomgång och bara kööör, ta/plocka upp det som kommer på vägen! på kortsiktig är det helt tillåtet men på långsikt måste man någon gång ta sig ur, finna ro och komma tillbaka igen =)…lättare sagt/skrivet än gjort dock! Take care out there…

  2. Det är vanligt att man känner sådär och det är jättebra att du skriver om det för det betyder att du är starkare än vad du tror. Ta hand om dig och du kommer att bli starkare! Kram

  3. Känner också sådär ibland, att man står stilla men tiden går ändå jätte fort och att man tror man vet vad man vill men så sekunden efter så ändras det, så jobbig känsla. Hoppas den känslan försvinner snart!

  4. Man blir oftast starkare i slutänden, men vägen dit kan vara lång, väldigt lång och allt annat än rolig. Ibland känner man bara att fuck life, men så finns det de där ljusglimtarna att kämpa och leva för, de där ljusglimtarna som är så ofattbart värdefulla och som inte går att värdera i något annat. Vänskap, guldkanten på vardagen, familj, kärlek och allt annat fint i livet. Ibland är det svårt att tro på allt det där, men det finns där och allt som oftast går det segrande ur kampen. Så håll ut Stina, nästa år kommer bli bättre!

    SV: Ja, jag gillar den, tycker den är fin på något sätt :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>